Med Colin ammade jag jämt. Jämt!
När han inte hängde i tutten sov han, eller kräktes. Det var också nått han gjorde. Jämt.

Det slutade med att han åt upp mig. Jag vägde 40 kg när det var som värst.

Med Evelyn har det inte vart lika lätt.
Nog för att hon ammar men jag har ingen mjölk.
Det har slutat med att hon nu får ersättning så det hinner rinna till ordentligt.
Dessutom har hon gått ner i vikt så det gör henne nog bara gott med lite extra.

En kär vän sa att det nog berodde på att jag var stressad. Man måste ju ta det lugnt och sova ordentligt för att kroppen ska fungera och jag tror att hon har rätt.

Det har verkligen tagit på psyket att inte ha ett hus att bo i. 3 månader bodde vi hos pappa och i 3,5 månad innan allt verkligen vart på plats har jag gått med huvet högt för att inte bryta ihop.
Jag har inte erkännt det ens för mig själv förrns nu när man tänker tillbaka.

Det har inte vart lätt.